oktober 2015

 

 

Vardagligen//Oktober 2015

Lördagen den trettioförsta oktober 2015

 

Klockan 17.47

Efter Idolkvällen igår ute på Älvsjömässan så drog Paragames igång under förmiddagen på Eriksbergsbadet. Fabian var taggad trots att han kom i säng ganska sent igår. Han får ett underbart stöd av hela familjen precis som lillebror Sebastian som också är med och tävlar. Engagemang, djävlar anamma, fokus och en passion utan dess like.

Mycket vackert, familjen Claëson!

 

Det är riktigt kul att få träffa inspirerande kollegor när man kommer upp här på besök. Dagens Nyheters duktige Jonas Lindkvist var en av de fotografer som var här i morse när tävlingarna drog igång.

 

Nu är det snart kväll och jag tror minsann att jag ska ta en liten sväng på Söder. Trevlig alla helgona helg på er alla!

 

 

Fredagen den trettionde oktober 2015

 

Klockan 21.37

Den här dagen startade i Finja klockan 05.30 och slutar om en liten kort stund på ett otroligt vackert hotell i vår svenska huvudstad.

Jag är i Stockholm tillsammans med hela familjen Claëson och imorgon bitti drar simtävlingarna i Paragames igång nere i Eriksbergsbadet ett stenkast från mitt rum.

Den här kvällen är en sådan där kväll som man aldrig glömmer. Fabian är ju, som ni redan vet, inte bara en fantastisk simmare utan även en väldigt duktig sångare. Hans intresse för musiken är stor och tillsammans med hans mamma Anna fixade jag biljetter till kvällens omgång av Idol ute på Älvsjömässan. Fabian trodde nog inte riktigt att det var sant när vi kom dit i vår taxi. Oj, vilken kväll det blev. TV blev verklighet för Fabian.

Stort!

Som jag skrev bara för en liten stund sedan så slutar den här dagen nu.

God natt och en riktigt trevlig helg på er alla...

 

 

Torsdagen den tjugonionde oktober 2015

 

Klockan 17.38

En vacker kväll i Malmö. En start på en berättelse som är stark, känslosam, fylld med massor av humor, en vacker gemenskap och ett intressant liv.

Jag har tillbringat kvällen tillsammans med Nils och hans mamma Gunborg. Jag kommer snart att berätta mer om dem samt om Nils heltidsjobb och vardag som tenor på operan i Malmö.

 

Tidigt imorgon bitti rullar tåget mot huvudstaden. Jag måste packa en väska eller två och jag får inte glömma badkläder eller undervattensutrustningen till kamerorna. Sov gott...

 

 

Onsdagen den tjugoåttonde oktober 2015

 

Klockan 15.24

Snart tackar en ganska intensiv dag för sig. En ny tar vid om någon timme.

I förmiddags bar det iväg till en fin och vackert höstig stad i ett annat land för ett reportage som snart kommer att landa i en tidning nära er.

Kan ni se och gissa vart det är?

Jag har dessutom hunnit med ett par jobb på hemmaplan.

Imorgon bär det iväg söderut igen för något som jag känner på mig kommer att bli väldigt speciellt. Kanske berättar jag lite redan imorgon. Vi får se...

På fredag går det på andra hållet, norrut, för en spännande helg tillsammans med familjen Claëson. Nästa vecka kommer jag att skriva färdigt det första reportaget om Fabian och om allt går som det ska så kommer det att publiceras redan nästa lördag.

Men det är då det. Nu blir det till att försöka göra ut ett par bilder från kvällen ishockeymatch i Tyringe. Over and out...

 

 

Tisdagen den tjugosjunde oktober 2015

 

Klockan 15.37

Vilken magisk dag! Färgen på löven, solen och helt vindstilla. Jag är allt annat än någon slags naturfotograf så jag tog med mig Dylan ut för att försöka hitta en plats där vi verkligen kunde få en höstbild i serien om honom. Är inte det här ganska okej? Ser ni Dylan? Detta är utan tvekan den bild där han är längst bort, nästan svår att se.

Förutom en vacker höstdag så är det dessutom min mammas födelsedag.

Vi kommer snart och gratulerar dig älskade mamma, farmor, mormor och svärmor. Hipp hipp hurra!

Måndagen den tjugosjätte oktober 2015

 

Klockan 18.15

Tillbaka i Finja.

Jag hade en märklig natt i Aten. Vaknade strax efter ett och kunde inte somna om. Vi var tvungna att åka mot flygplatsen redan vid sex imorse och jag lyckades få någon timmes sömn på trippen mot Köpenhamn.

Jag är helt slut i kropp, själ och hjärna. Efter elva dagars semester då man egentligen skulle ha kommit hem och känt sig piggare än någonsin så är jag istället helt utmattad. Vad säger man?

Hur som helst så var det vackert att komma hem. Löven verkade vilja mina fötter väl och i Kulturhuset håller just nu Mixess på att spela på en av höstens "Blå Måndagar". Jag och Dylan var där en stund och kikade innan mina trötta ögon ville hem till Finja. Hade gärna sett och lyssnat mer. Det lät väldigt bra och soppan som serverades var säkert god.

Kroppen och hjärnan ville hem. Sov gott!

Söndagen den tjugofemte oktober 2015

 

Klockan 15.08

Idag växte den grekiska huvudstaden en aning.

Det är söndag, klockan har slagit om och loppmarknaderna har varit någon slags självklarhet. Solen är tillbaka efter två dygn med ösregn.

På tisdag fyller min älskade mamma Gun-Britt år och den här dagen har bland annat tillbringats åt att leta reda på en present till henne.

Jag tror vi har lyckats.

Imorgon går flyget hem redan strax efter åtta. Det blir en lugn afton och en tidig morgon. Hej då Grekland och tack för tio fina dagar...

 

Lördagen den tjugofjärde oktober 2015

 

Klockan 15.53

Aten är ju inte riktigt min grej om man uttrycker sig milt och enkelt.

Har det kanske att göra med var och hur jag och Jessika har tillbringat den senaste veckan? Eller är det någonting annat? Svårt att säga...

Börjar sakna Finja.

Hur som helst så önskar jag er alla en magisk lördag!

 

Fredagen den tjugotredje oktober 2015

 

Klockan 17.24

Förra gången jag befann mig i Grekland var tillsammans med Dylans mamma Jenny. Vi var på Kreta i september 2001. En otroligt vacker promenad bland olivträden, som jag aldrig kommer att glömma, tog oss ner till en by där vi inte riktigt förstod vad det var som hade hänt. I en liten bar stod folk och tittade på tv. Tystnaden var total och när man kikade in på tv-apparaten var det svårt att förstå det overkliga. Detta var tisdagen den elfte september.

Idag är det fredag och sent igår kväll fick jag och Jessika reda på vad som hade hänt i Trollhättan. Det gör ont i kropp, själ och hjärta.

 

Det ösregnar i Aten och den franske premiärministern befinner sig tydligen här just nu. Alla vägar är avstängda. Varför? Lägg av och åk hem.

En bagatell men trots allt, liksom...

 

Torsdagen den tjugoandra oktober 2015

 

Klockan 12.21

Kommer du ihåg sjöborrarna i La Garonne, mamma Gun-Britt?

Jag kommer aldrig att glömma de där taggarna du fick i din fot längs den steniga stranden. De sista gick inte ur din tass förrän vi kom hem till Viktoriagatan. När var detta? Nittonhundrasjuttiosju?

Sällan har man fått uppleva en sådan vind som idag. Vi bjöds dessutom på regn och åska utan dess like. De små stackars sjöborrarna flöt upp längs med stranden och jag har säkert sett ett hundratal under dagens lilla promenad.

Imorgon lämnar vi denna magiska, lugna och underbara plats för att ta oss till landets huvudstad och tillbringa helgen där.

Det går liksom från lugnt till icke lugnt innan vi landar i Finja på måndag.

 

Onsdagen den tjugoförsta oktober 2015

 

Klockan 16.32

Jag har alltid haft en otrolig rädsla för höjder. Jag vet inte vad det heter eller kallas men jag har läst om det. När man vistas högt, högt uppe och någon viskar i ens öra att det är dags att hoppa. Det hände mig för första gången på Eiffeltornet i Paris för flera år sedan. Samma sak hände när jag jobbade på Kristianstadsbladet för ett par år sedan och var uppe på toppen av vattentornet i Bjärnum.

Mitt jobb som fotograf har tagit mig upp på höjder och platser som jag aldrig i mitt liv skulle varit en del av om det inte hade handlat om bilder och berättelser till morgondagens tidning.

Den här resan har tagit mig upp på toppar som jag inte skulle kunna drömma om. Idag har vi klättrat upp för en rejäl höjd. Jessika kunde inte ta sig upp på toppen med anledning av att hennes riktiga skor hade gått i sönder. Hon blev därför istället tvungen att göra dagens milapromenad i någon slags sandaler. Stackars...

Jag tog mig upp på toppen. En magisk upplevelse!!!

Jag fick viskandet om att hoppa i örat, tog mig samman och klättrade ner direkt. Men, detta till trots, oj vilken upplevelse...

Tisdagen den tjugonde oktober 2015

 

Klockan 11.21

Under ytan, liksom. Varken mer eller mindre.

Det ryktas att vädret där vi är ska erbjuda åska och storm efter fyra magiska dygn. Bra! Jag har nämligen två reportage att skriva...

Varför den här bilden är tagen??? Fråga Jessika...

 

 

 

 

Måndagen den nittonde oktober 2015

 

Klockan 19.07

Vad säger man?

Jag börjar känna någon slags avslappnad känsla i kropp och själ. Jag är väldigt tacksam för detta...

Vi är på en plats som slår ut det mesta annat man har fått uppleva och varit i närheten av. Maten är magisk. Inte minst på ett par av de få restaurager som finns här på denna ganska turistbefriade delen av världen.

Mina fötter får uppleva något hundratal klick av kameran varje dag. Just den här aftonen får den här bilden bli någon slags beskrivning om hur de här kvällarna emellanåt gestaltas.

Magi, liksom...

 

 

 

 

Söndagen den artonde oktober 2015

 

Klockan 17.50

Den här dagen och det här inlägget går utan ett enda undantag till en familj jag älskar. Igår kväll fick jag reda på att en av mina vänner gått bort. Jag tänker på familjen, mina vänner, mina nära och kära.

Ibland känns allt bara hårt och jävligt...

 

 

Lördagen den sjuttonde oktober 2015

 

Klockan 18.53

Jag tänker på Sydsvenskans Hussein som förutom ett magiskt reportage även är en grym underytan fotograf.

Kolla hans senaste porträttserie här: #föreflykten

Jag tänker även på Fabian och familjen Claëson som är anledningen till att jag införskaffade mitt undervattenshus till kameran.

Jag tänker alltid på min son Dylan som hade hatat detta femstjärniga palats eftersom deras wifi är bland det sämsta i världen.

Jag tänker på Ann-Marie Jönsson som är nyfiken på var vi är. Hon får gissa. Jag tänker inte berätta.

Glad lördag på er alla!

 

 

Fredagen den sextonde oktober 2015

 

Klockan 17.43

Någon annanstans...varken mer eller mindre.

Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg...

 

 

Torsdagen den femtonde oktober 2015

 

Klockan 20.57

Semestern har börjat...så smått.

Vi befinner oss ikväll på fantastiska Hilton på Copenhagen Airport. Flyget går tidigt imorgon och jag har ända sedan jag var ett litet barn drömt om att få möjligheten att tillbringa en natt på denna vackra plats. Inatt är en sådan natt.

Har ni inte varit här så är det dags. Wow, liksom.

Jessika hälsar...

 

Onsdagen den fjortonde oktober 2015

 

Klockan 13.28

Vet ni vad?

Det kan mycket väl vara så att idag är min sista dag på jobbet innan en efterlängtad och grymt välbehövlig semester tar fart. Den skulle egentligen inte börja förrän på fredag men just nu ser morgondagen blank och härlig ut. Förstår ni? Semester!

Den här dagen har tillbringats i både Malmö och Helsingborg av olika anledningar. Malmö kan vi hoppa över eftersom detta var ett väldigt annorlunda jobb åt en av mina favorituppdragsgivare.

Jag åkte till Helsingborg för att få tillbringa ett par timmar tillsammans med Jeanette. Vi har pratat om höstens förväntade operation, om stress och en väldig massa papper från Försäkringskassan. Hon har en stark längtan och förhoppning om att den där operationen inte ska dra ut på tiden mycket längre. Varje dag som passerar utan ett ordentligt besked innebär magont och oro.

 

Tisdagen den trettonde oktober 2015

 

Klockan 15.39

Söndagen den sjunde juni träffade jag familjen Claëson vid Lursjön utanför Hästveda för första gången. Jag var där tillsammans med Norra Skånes Tomas Gustavsson för att göra ett jobb om simtävlingen Open Water som gick av stapeln den där dagen trots överförfriskade och kraftiga vindar.

Både jag och Tomas blev otroligt fascinerade av Fabian och hans sätt att simma trots vindarna, trots ryggmärgsbråck.

Sedan dess har jag följt Fabian, mamma Anna, pappa Marcus, bröderna Sebastian och Adrian, morfar Sam, mormor Ewa och katten Stussbass.

Mina möten med den här underbara familjen är allt annat än över och förbi. Det har bara börjat, liksom...

Måndagen den tolfte oktober 2015

 

Klockan 09.12

Idag för fyrtiosju år sedan så gifte sig mina älskade föräldrar Gun-Britt och Ralph. Det är inte utan man är lite stolt och glad en dag som den här. Inte minst för deras skull. Fyrtiosju år, liksom! Wow!

Vi fick en liten underbar förmiddag tillsammans. Jag tycker fortfarande att bland det bästa som finns är att smyga upp till dem i sovrummet innan de har stigit upp. Ta en kopp kaffe och snickesnacka en stund.

I morse blev en sådan morgon.

Jag undrar just vem fotografen var som tog bröllopsbilden?

Jag vet helt säkert att min morbror Ingemar, som tyvärr inte finns bland oss längre, var den som snidade hjärtat som hänger på väggen strax ovanför fotot. När jag var liten så trodde jag alltid att j:et i mitten stod för Jörgen. Tja, vad fan...Jörgen eller Johansson kan väl vara skit ihop?

Mor och far, jag älskar er mer än livet självt!

Söndagen den elfte oktober 2015

 

Klockan 17.22

Oj, vilken fin kväll det blev på Malmö Live igår. Vackert av flera anledningar. Dylan fick se Dylan och även om David Guetta i Hamburg i somras slog ut den gamle farbrorn med hästlängder i min sons hjärta och själ så tyckte han faktiskt att det var kul att få ha fått se Bob.

Vi har en ganska häftig konsert till framför oss i höst och det är New Order i London på min födelsedag. Både jag och Dylan är ganska förälskade i deras nya album och att få se dem live i London känns kul.

En fin födelsedagspresent, helt enkelt...

Idag har varit en sådan där dag då jag har försökt att flytta material mellan hårddiskar, leta efter mina fötter och försökt hitta bilder från förr som kan hjälpa mig med ett lite spännande och kul projekt.

Imorgon är det måndag. Jag räknar dagarna. Snart kommer jag att få ha något så pass ovanligt som semester. Den börjar 17.00 på torsdag! Nedräkningen har börjat...

Lördagen den tionde oktober 2015

 

Klockan 12.44

Dylan möter Dylan...

Ikväll ska min son Dylan få se Bob Dylan för första gången. Det känns inte mer än rätt och riktigt att en musikintresserad ungdom får en sådan upplevelse med sig genom livet. Ganska övertygad att han inte är direkt lycklig och ser fram emot den här lördagkvällen i Malmö. Däremot så är jag ganska säker på att det kommer en dag då just den här kvällen kommer att minnas och betyda något speciellt på flera olika sätt.

Jessika har sett Bob Dylan en gång. Det var en fantastisk konsert i Finsbury Park i London den tjugonde juni 2004. Det var första gången jag fick se och höra magiska Desolation Row. Ron Wood var på scen tillsammans med Bob under hela konserten.

Jessika var fullast i London och minns ingenting. Ikväll blir även för henne en afton att minnas...

Fredagen den nionde oktober 2015

 

Klockan 18.08

Rapport hjälper mig att förstå att det är dags att gå och klippa sig.

Tid är bokad hos min favoritfrisörska på tisdag 08.30.

Jag lovar!!!

Trevlig helg på er alla!

Torsdagen den åttonde oktober 2015

 

Klockan 14.49

Det är torsdag igen...snart fredag. Oj, så fort veckorna går.

Den här dagen började i Lund med ett bra reportage innan det var dags för ett väldigt intressant lunchmöte med en spännande man i Malmö. Efter detta bar det iväg mot lasarettet i Kristianstad för en stund tillsammans med Fabian och hans mamma Anna. Idag var det Anestesikliniken på tolfte våningen som gällde. Möte med läkare, diskussioner och frågor på olika sätt om Fabians smärta.

Vet ni vad jag gjorde efter det?

Jag körde till Kvantum i Hässleholm köpte frukt, gott bröd, härlig Västerbottenost, underbar skinka, mat till katterna och riktigt fint dasspapper (Jessika köpte härom dagen ett megapack hushållspapper som är grymt trist att ha på toaletten).

Jag har ätit lite, gått igenom dagens bilder och njutit en stund för mig själv i Finja. Ibland är livet gott.

Nu bär det iväg till Glimåkra och ishockey. Tvära kast...

Onsdagen den sjunde oktober 2015

 

Klockan 14.39

Mina fötter har i allra högsta grad varit någon slags huvuddiskussion vid ett bra, intressant, spännande och kul möte den här förmiddagen.

Så pass att det började pirra lite i magen.

Nästa år är det tio år sedan som jag tog första bilden på de här fötterna och detta ska firas på lite olika sätt. Mötet idag innebar på något sätt att det som har känts som en dröm nu ser ut att bli en del av verkligheten.

Jag lovar att berätta när papper är skrivna och signerade.

Kolla här så länge: Med Fötterna på Jorden

 

Idag har Carlo fått en egen sida här på hemsidan. Än så länge är det bara gårdagens film som ligger där men snart så kommer mera.

Kolla här: Carlo Behrens

Tisdagen den sjätte oktober 2015

 

Klockan 20.30

Det finns ett kort videoklipp som ska föreställa någon slags presentation om mitt projekt i Hamburg.

Är ni intresserade så klickar ni här:

Carlo Behrens - På andra sidan

Endast tre minuter långt och det första av den här typen av klipp som kommer att komma ut efter hand.

I en del av det här klippet pratar Carlo om probation vilket betyder skyddstillsyn. Carlo är inne på sitt fjärde år med skyddstillsyn. Detta gör honom förbannad i den här sekvensen eftersom en av hans vänner blivit misshandlad och Carlo skulle vilja leta reda på mannen som slagit hans kompis. I det här fallet går inget att göra eftersom detta med största sannolikhet skulle innebära fängelse för honom.

 

 

 

Måndagen den femte oktober 2015

 

Klockan 15.38

Från Carlo och Hamburg till Kivik och Björn.

Tvära kast.

Björn Ranelid är en fantastisk man på flera olika sätt. Tillsammans med honom, hans hustru Margareta och reportern Pernilla så var det ganska lätt att glömma bort tröttheten den här eftermiddagen.

Att få fotografera honom var även det en glad stund att minnas.

"Kärleken väger ingenting, ändå är den mäktigare än allt annat på jorden."

Björn Ranelid

 

Söndagen den fjärdje oktober 2015

 

Klockan 20.38

Hemma hos Carlo...

Berndt har precis fyllt sextio och flyttade in till Carlo för bara två veckor sedan. Han har varit heroinist sedan 1971. Tre gånger varje dag får han besöka läkare och sjuksköterskor på en ambulans som far omkring i utkanterna av Hamburg. Här får han sitt heroin. Berndt är den tredje rumskamraten jag träffar sedan jag för ett år sedan började följa Carlo.

Hussein kom från Libanon 1989. Han jobbade som bilmekaniker tills hans företag gick i konkurs 1999. Sedan dess har han sökt efter lycka och behag på olika sätt. Carlo försöker hjälpa och stötta fyrtioåttaårige Hussen så bra han bara kan.

Ruth är strax över sjuttio. Tillsammans med sin underbare lille märklige hund Chicko har hon bott granne med Carlo de senaste två åren. Carlo hjälper henne varje dag med att handla i butiken inne i Burgwedel. För det mesta stöttar han henne med pengar. Idag gick jag och Carlo tillsammans och handlade till Ruth och Chicko.

En helt vanlig dag i Burgwedel...

Följer ni mig på Instagram? Jag har börjat ha kul med något som säkert inte är nytt men det är lika säkert aldrig något jag sett tidigare.

Sök "spettgatan" på instagram så är det mig ni finner.

Imorgon bär det av mot Köpenhamn, Lund, Österlen och till sist Finja...

Lördagen den tredje oktober 2015

 

Klockan 21.02

Jag är i Hamburg. Eller rättare sagt, jag är i Burgwedel en bit norr om stan. Jag och Carlo har tillbringat dagen tillsammans.

Det är ganska snart ett år sedan jag träffade honom för första gången och det märks under våra dagar tillsammans att vi kommer varann närmre på flera olika sätt och vis.

Carlo Behrens är en väldigt speciell man. Han är narkoman men han skulle aldrig få för sig att stjäla eller råna någon annan. Min dokumentära berättelse om honom är ett försök till att på något ganska naturligt sätt följa hans liv. Jag försöker göra mitt bästa men det är inte alltid särskilt lätt och enkelt. Jag har under det här året blivit god vän med de allra flesta som bor här. Många av dem vill att jag dokumenterar deras liv och elände. Detta är första gången i mitt liv som fotograf som jag måste tacka nej. Förutom en äldre kvinna och en yngre prostituerad tjej så har jag sagt nej till alla. Tufft men sant...

Fredagen den andra oktober 2015

 

Klockan 17.02

Detta blev en märklig fredag. Definitivt första gången i hela mitt liv som jag fick ta en taxi från centralen i Malmö till Kastrup på andra sidan sundet. Om detta stämmer eller ej vet jag inte men på stationen menade man att folk befann sig ute på spåren mellan Hyllie och Köpenhamn.

Jag delade taxi tillsammans med en man och en kvinna från England. Hon jobbade som filmare och han som någon slags datachef på IKEA i Älmhult.

Så här några sura hundralappar senare så sitter jag nu på Kastrup med ett smörrebröd och en liten Gammel Dansk i väntan på flyget mot Hamburg.

Förresten så är den här bilden tagen efter ett möte i Hyllie på väg mot Malmö Central för lite after work hundralapparmed Mikael Ankarvik, Pia Lobell och Mats G Svensson. En liten härlig tjej som snart skulle fylla tretton tipsade mig om att detta nog kunde bli ganska snyggt på Vardagligen. Tack Imanii!

Jag önskar er alla en väldigt fin och trevlig helg!

 

Torsdagen den första oktober 2015

 

Klockan 19.43

Ikväll blev på flera olika sätt en speciell och kul kväll. Inte minst för att jag och Dylan fick en massa bilar att stanna när vi tog en bild ute längs med vägen som går genom Finja. Bilden blev av det märkliga slaget och jag lovar att visa den en annan gång.

Jag har några favoriter inom fotografin. Gregory Crewdson är en av dem. Den här bilden får vara min hyllning till denne magiske fotograf.

Imorgon bär det av mot Hamburg igen. Carlo väntar. Over and out...